Exil

Okej, det var väl kanske att ta i lite med rubriken men jag har iallfall lämnat landet. Efter 5 timmars bussresa är jag här i Köpenhamn hos min bror Jeremias. Inom en timme hade han hunnit nämna hur rynkig jag är (JAG VET - tack så mycket!!!) och dessutom börjat kalla mig vid smeknamnet Mattan (tack så mkt igen!). Temat för helgen är att bror sköter sitt och jag tänker klura ut vem, vad, hur och varför. Och köpa lite nya kläder.

I ren Mattis-stil (Ronja Rövardotters pappa) vill jag nog bara ställa mig på Dunkehallahöjden och skrika "Jag har inget barn!!" och det stämmer ju visserligen men det är mer desperationen i rösten jag vill åt. Det där skriker jag mest åt alla riktlinjer som nästan är för svåra att klara av just nu.

Tre veckor, ett övertramp. Det kunde varit värre.