Grandödaren!!

Hahaha! Absolut dagens bästa!


http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4429671.ab

....

Hej, jag heter Matilda, jag är en negotist och jag saknar Biörn.

Nöjd?

Jag ska bara...

Det har varit fullmåne och jag har inte kunnat sova alls de senaste nätterna. Jag borde ha läst lite idag men har inte förmått riktigt. Jag har ont i ländryggen och det strålar ner i mina lår. Jag är helt galet hungrig hela tiden men kan inte äta för jag är så illamående. Men jag mår bra, bara bra. Men jag är helt dränerad på energi.

Nu har jag gett upp min idé om jag ska gå upp- och nedför helvetesbacken varje dag. Jag har köpt ett busskort för en månad framåt. Livskvalitet.

Min studiegrupp hade seminarium igår, vi talade om fältstudiedagarna vi var på. Jag var på hjärtmedicin och fick se en pacemaker-operation. Det var sterilt, blodigt, skalpell och nålar. En, två, tre andetag extra, stå rakt, koncentration, andas igen - "gestaposjuksköterskan kommer döda dig om du svimmar rakt på instrumentbrickan!" var den tanken som flög genom mitt huvud. Jag är grymt imponerad utav henne, btw. Det enda jag såg var hennes ögon och de fullkomligt blixtrade "om du så ens andas på mina grejer så dödar jag dig, capish?!"

Annars var seminariet, tja... Svårt att hålla sig för skratt var det iallafall.

Det där med redning

Okej, nu måste jag tänka. Jag gjorde en redning när jag gick på hemkunskapen i årskurs sju - hur gjorde jag då? Jo, jag stod och pratade strunt, sade till killen som hade för vana att klämma och känna sig mellan benen på skarpen, "Skäms pojk! Vi är i ett kök, det är INTE trevligt!" och lät mina kökspolare laga maten. Otur, jag hade behövt den kunskapen idag för jag ska laga en hajmals- och broccoligratäng, typ. Tack och lov för google dock!

Läslust

I ett tidigare inlägg skrev jag att jag inte kunde skriva något av allt det jag egentligen tänker på ifall någon skulle få för sig att läsa min blogg och kanske bli ledsen. Nu verkar det inte finnas något intresse för min blogg, what so ever, så nu är det fritt fram!

Det jag ägnar mig åt på föreläsningarna är att dels lyssna på vad adjunkten, lektorn eller professorn har att säga samt skriva ned lite "viktigheter" på det. Men främst kollar jag runt i salen på alla männsikor som sitter där. Vi har en flicka i min klass till exempel, jag kallar henne Den Genomskinlige. Hennes hår är isblont, hennes kläder är vita eller beiga och hon är likblek i ansiktet. Hon talar inte i onödan (förvisso inget att förkasta) och hon stirrar tomt framför sig; ibland nickar hon som i samråd med sig själv och ler lite åt något hon kanske tänkt - men hon ler aldrig med ögonen. Jag skulle inte bli förvånad om hon någon gång skulle stå på skolans tak i ett vitt nattlinne och kasta sig ned därifrån. Jag tycker hon är läskig, helt klart.

Alla säger att omvårdnad och hälsa är så flummigt. Bara för att det inte är definitivt anser inte jag att det är flummigt. Jag är nog en av de få som uppskattar de många olika teorierna om vad framförallt hälsa innebär. Man måste ju ha något slags utgångsläge...

Think outside the box - jovisst och absolut- men först måste jag ju veta på ett ungefär vad lådan innehåller och tänka långt åt h-vete utifrån det.

Fit For Fight

Hell yeah!

Nu börjar jag likna den jag vill vara (och egentligen är) igen. Ambitiös, neurotisk och lite klok i huvudet ändå.

Imorgon är det tentameninfo samt studieteknik 1 o 2 som gäller. Från arla morgon till 19.30. Och jag tänker sitta och suga åt mig informationen som en liten svamp och anteckna tills jag får skrivkramp. Ja, ni ser vilket jävlar anamma som väckts till liv, inte sant? Jag får till och med till ett rim, då kan man inte annat än vara jävligt allvarlig med det man säger!

Sassa brassa mandelmassa!

090131

Okej, nu har jag faktiskt spenderat pengar... på rea! Jag köpte ändå fyra tröjor á 25 dkk styck som jag är väldigt nöjda med. En är i ljusblå denim (kan man tro men så är inte fallet - den är i ett ännu skönare material!) och i den ser jag ut som en pastor (hare hare!). Sen såg jag också en jättefin röd plåtburk med en mys-gammel-gumma på som praktiskt taget inte kostade någonting men när jag tog fram kortet så tog det stopp, inga svenska kort! F-A-N!

Jag kommer hem igen till jul - som är om två veckor och som är Stina-Finas födelsedag, hurra! Åh, jag längtar verkligen dit...

Efter det Stockholmsbesöket får jag nog försöka lägga upp en rimlig budget för de småslantar CSN skänker mig. Men det är rätt svårt att få någon rätsida på ekonomin nu i början när bredbandsföretaget och elbolaget vill ha pengar för startavgifter och alla andra "start-grejer" som jag ibland måste tömma plånboken för så som adressändring och den första kurslitteraturen. Oh well, det reder sig.

Exil

Okej, det var väl kanske att ta i lite med rubriken men jag har iallfall lämnat landet. Efter 5 timmars bussresa är jag här i Köpenhamn hos min bror Jeremias. Inom en timme hade han hunnit nämna hur rynkig jag är (JAG VET - tack så mycket!!!) och dessutom börjat kalla mig vid smeknamnet Mattan (tack så mkt igen!). Temat för helgen är att bror sköter sitt och jag tänker klura ut vem, vad, hur och varför. Och köpa lite nya kläder.

I ren Mattis-stil (Ronja Rövardotters pappa) vill jag nog bara ställa mig på Dunkehallahöjden och skrika "Jag har inget barn!!" och det stämmer ju visserligen men det är mer desperationen i rösten jag vill åt. Det där skriker jag mest åt alla riktlinjer som nästan är för svåra att klara av just nu.

Tre veckor, ett övertramp. Det kunde varit värre.

Hemlängtan

Jag har inte gett upp, jag vill bara åka hem.

Yes!

Nu har jag kikat på Ikea's hemsida och de har mina gardintillbehörs-grejer inne. Och inte bara "runda-ringar-med-clips-grejer" utan sådana som funkar för panellängder! Äntligen kommer jag få min fönster att inte se så hålögda ut.

Igår var jag och hälsade på hos min vän Emelia som bor i Huskvarna! Det är ganska märkligt med de två ihopväxta städerna. Man vet verkligen inte var den ena slutar och var den andra börjar. Hur som helst satt vi mest och drack rödvin och åt mina kanelbullar som jag gjorde i helgen. Shit, jag är ganska duktig på det där med att baka!

Igår hade vi också vårt första seminarium med vår studiegrupp och en närvarande lärare. Vi skulle diskutera omvårdnad och hälsa utifrån ett patientfall. Det gick ganska bra men jag borde verkligen försöka läsa lite mer i boken. Det är ju många olika hälsobegrepp av diverse personer som man bör hålla reda på. Jag har väl koll på Aron Antonovsky, Katie Eriksson och WHO's teorier och kriterier för vad de anser är hälsa. Oh well.

Jag är ganska dålig på att blogga. Inget blir liksom helt ärligt. Jag funderar och tänker på en hel massa som absolut inte kan publiceras på en blogg. Elaka tankar om korkade människor, mina egna tillkortakommanden som bara blir pinsamma och andra ganska vrickade åsikter om allt runt omkring. Därför får jag helt enkelt hålla mig till att skriva om min dammsugare, min underbara universala Ajax-sprej (allvarligt, det blir verkligen fint när jag sprutat runt med den!) och hur mina lår ökat i omfång efter alla expeditioner uppför helvetesbacken hem.

Det är vanskligt

Min dammsugare är den sötaste och gulligaste jag någonsin sett, som en liten nätt fröken. Det var först igår när jag startade skrället som jag förstod att så inte är fallet.
Den är egentligen ett litet helvetesmonster! Jag vet inte om den försöker kompensera sin lilla storlek med att föra en massa oljud eller vad allt vrålande handlade om men den lille jäveln fick mig att att bli nervös. Det kan till och med vara så att en liten del av mig dog igår, under min första dammsugning 2009.

Vodka/tranbärsjuice

Jag har en arbetsintervju imorgon, kl 11 på bion precis nedanför "min backe". Egentligen borde jag inte sitta här och dricka upp mig till lagom "kår-stämning" men det gör jag ändå. Vad gör man inte för konsten?

Men som den blivande sjuksyster jag är har jag ordnat så jag har tillgång till alvedon, ibumetin (en riktig! sjuksyster har en gång lärt mig att om inte det ena funkar kanske det andra gör det), resorb och kannor med vatten utan att ens behöva stiga upp ur min sköna säng. Jag är ganska smart ändå!

Gör om, gör rätt!

Efter en relativt dekadent start här i Lilla Jerusalem (hare hare!) så hade jag en ambition om att styra upp mitt något sånär förfallna liv i min lilla isoleringsetta med fantastisk vy (Har jag nämnt att jag klättrar 1.3 km varje dag bara för att komma hem? Jag har ständig träningsvärk i låren. En kvart tar det, 25 min om jag vinglar.)

Sagt och gjort. Jag har diskat, plockat, torkat, sorterat, slängt well-papp och sopor, bokat tid för tvätt och lagat en utsökt middag som bestod av två brända grillkorvar och pennepasta. Jag är nöjd.

Fick en superläskig kolsyre-hjärtattack idag. Dricker man Pepsi Max under stress känns det som en illasittande stor sten i bröstet. Tog åtskilliga koncentrerade andningsminuter på golvet för att överleva den.

Nu ska jag gå färga håret i en mer sober brun nyans för att visa hur allvarligt menad jag är med ordning och reda.

Jönköping

Nu har jag varit här i drygt en vecka. Ny stad, en ny ensam bostad, en ny skola - och samma gamla jag. Matilda.

Efter den här veckan med en inspark i ohälsans tecken vet jag inte riktigt vad jag ska skriva eller om jag ens kapabel att formulera mig någorlunda vettigt. Det är krångligt att bo själv... Så mycket vet jag. Kaffet är alltid slut och glöms alltid att handlas in, "stängde-jag-av-plattan-tänk" varje gång jag går hemifrån (nej, jag har inte hunnit skaffa hemförsäkring än), laga mat och handdiska efteråt, dammsuga, skruva ihop precis ALLT som inhandlats på IKEA (det är inte klokt!), vattna krukväxter, köpa toalettpapper och en massa fler saker som ofta löst sig själv förut när man inte sett på.

Jag saknar Stockholm lite men det är nog mest för att de flesta inte gillar 08:or här. Det gör att jag nästan försöker prata extra fin rikssvenska här nere för att provocera. Det går inte så bra, orden flänger och slänger mest efter ett par 26kronors öl nere på kåren. Inte så imponerande som det borde vara med andra ord...