Läslust

I ett tidigare inlägg skrev jag att jag inte kunde skriva något av allt det jag egentligen tänker på ifall någon skulle få för sig att läsa min blogg och kanske bli ledsen. Nu verkar det inte finnas något intresse för min blogg, what so ever, så nu är det fritt fram!

Det jag ägnar mig åt på föreläsningarna är att dels lyssna på vad adjunkten, lektorn eller professorn har att säga samt skriva ned lite "viktigheter" på det. Men främst kollar jag runt i salen på alla männsikor som sitter där. Vi har en flicka i min klass till exempel, jag kallar henne Den Genomskinlige. Hennes hår är isblont, hennes kläder är vita eller beiga och hon är likblek i ansiktet. Hon talar inte i onödan (förvisso inget att förkasta) och hon stirrar tomt framför sig; ibland nickar hon som i samråd med sig själv och ler lite åt något hon kanske tänkt - men hon ler aldrig med ögonen. Jag skulle inte bli förvånad om hon någon gång skulle stå på skolans tak i ett vitt nattlinne och kasta sig ned därifrån. Jag tycker hon är läskig, helt klart.

Alla säger att omvårdnad och hälsa är så flummigt. Bara för att det inte är definitivt anser inte jag att det är flummigt. Jag är nog en av de få som uppskattar de många olika teorierna om vad framförallt hälsa innebär. Man måste ju ha något slags utgångsläge...

Think outside the box - jovisst och absolut- men först måste jag ju veta på ett ungefär vad lådan innehåller och tänka långt åt h-vete utifrån det.