Jag ska bara...

Det har varit fullmåne och jag har inte kunnat sova alls de senaste nätterna. Jag borde ha läst lite idag men har inte förmått riktigt. Jag har ont i ländryggen och det strålar ner i mina lår. Jag är helt galet hungrig hela tiden men kan inte äta för jag är så illamående. Men jag mår bra, bara bra. Men jag är helt dränerad på energi.

Nu har jag gett upp min idé om jag ska gå upp- och nedför helvetesbacken varje dag. Jag har köpt ett busskort för en månad framåt. Livskvalitet.

Min studiegrupp hade seminarium igår, vi talade om fältstudiedagarna vi var på. Jag var på hjärtmedicin och fick se en pacemaker-operation. Det var sterilt, blodigt, skalpell och nålar. En, två, tre andetag extra, stå rakt, koncentration, andas igen - "gestaposjuksköterskan kommer döda dig om du svimmar rakt på instrumentbrickan!" var den tanken som flög genom mitt huvud. Jag är grymt imponerad utav henne, btw. Det enda jag såg var hennes ögon och de fullkomligt blixtrade "om du så ens andas på mina grejer så dödar jag dig, capish?!"

Annars var seminariet, tja... Svårt att hålla sig för skratt var det iallafall.